söndagen den 17:e maj 2009

Debattbloggning 8: And the winner is...

Jag tittar runt lite på bloggar där det skrivits om partiledardebatten, och konstaterar att alla utropar "sin" partiledare till vinnare. Det blir förstås lätt så, när det finns en företrädare som säger mycket av det man själv tänker, att man tycker att den har skött sig bäst. Jag är i det avseendet inget undantag, utan tycker att Lars Ohly gjorde en stabil insats.
Jag är förstås partisk i den bedömningen.

För övrigt var det en helt okej debatt. Skillnaderna mellan de två regeringsalternativen blev tydligast i frågan om hur man ska hantera krisen. Aktiv opposition mot passiv regering, skulle man kunna sammanfatta det.

EU-debatten blev det inte så mycket av. Fortfarande, med några få veckor kvar till valdagen, känns det som att man väntar på att valrörelsen ska starta. Märkligt.

7 kommentarer:

Olle E sa...

En hånleende Lars Ohly gör ingen människa glad

elin linnea sa...

Det är väl ändå jäkla lätt att sitta och säga hur bra ens eget parti skulle göra ifrån sig, när partiet ifråga aldrig någonsin suttit i regeringen?

sen borde ni kanske sluta att ständigt framföra er själva som ett arbetarklassparti? Ska inte alla, ur alla samhällsklasser välkommnas till ett parti?

neon sa...

Lars Ohly gjorde en stabil insats som kopiatormaskin. Sa inget som inte de andra sa', stod mest och log. De få gånger han sa något eget var det gamla verklighetsfrämmande haranger om bidragsberoende är bra, och att aktieägare, akademiker och entreprenörer är onda

D. Henriksson sa...

Personligen tycker jag att den här typen av partiledardebatter ofta blir ganska intetsägande, vilket man förmodligen kan skylla på formatet. På sin höjd får man höra några vidareutvecklade slogans. En skön omväxling skulle vara om partiledarna tilläts, om de nu vill, att få sätta in partiprogrammet och sina egna åsikter och visioner i ett större sammanhang. Det skulle tillgängliggöra politikerna och partiprogrammen på ett helt annat sätt, gynna demokratin och bidra till att höja debatten bland vanliga människor. Givetvis ställer det stora krav på att innehållet blir såpass nyanserat att det inte slår över i ren reklam.

Jag skulle t ex vilja veta hur partiledarna förhåller sig till krisen: vad de anser har orsakat den och hur man kan komma tillrätta med problemet. Då får folk möjlighet att bilda sig andra, och bättre, förklaringar till krisen än vad som uttrycks i media och på regeringskansliet. Som det är nu, känns det som att man förlorar all slags kontext i den offentliga debatten. Jag tror i mångt och mycket att detta beror på att politiker och media underskattar folket. De lägger därför ribban på en medvetet låg nivå, för att höja tillgängligheten. Det tycker jag är att medvetet skriva ned värdet av demokrati.

Anonym sa...

Tyävrr to inte debatten upp dagens verklighet för oss sjuka. Idag går jag till jobbet med kraftiga smärtor i SI-lederna och axlarna. Jag gick över dag 180, helt plötsligt är jag frisk. Men jag frågar mig, hur frisk är man när det tar 10min att ta sig upp ur sängen på morgonen för att smärtan är så kraftig? Men, trots det, går jag till jobbet, vad har jag för val? Bli arbetslös o få ut 50% av lönen med nya akassereglerna? vem kan leva på det, speciellt efter första sänkningen av akasse-nivån.
*suckar*

Mvh
Ung Reumatiker

Anonym sa...

"Guld och gröna skogar" mot "finanskrisen kan vi inte valfläska bort" skulle man också kunna säga. Vänstern har ju alltid varit bäst på att skamlöst vilseleda väljarna.

Robban sa...

Anonym:

Skojigt påstående. Vem var det som vilseledda svenska folket med snack som "arbetslinjen" och "bekämpa utanförskapet" inför valet 2006?