Civila offer i Gaza

Deltog i manifestationen i Göteborg idag. Cirka 500 personer visade sitt stöd för Gazaborna och sin avsky för den israeliska arméns övergrepp. Antalet civila offer stiger när Israel fortsätter bombningarna för tredje dagen i rad.

Varning för känsliga bilder

Gå med i Facebook-gruppen Utvisa Israels ambassadör!

Andra som bloggat: Esbati, Svensson, Bjereld, Wester, Löfqvist, Jinge
I medierna: DN1, DN2, DN3, SvD, Aftonbladet, Expressen, HD, GP

Bjud in Hamas och släng ut Israel!

Efter de senaste dygnens israeliska anfall mot invånarna i Gaza, styrkesamlar Israel i närheten av gränsen. Många pratar om en israelisk markoffensiv med målet att eliminera Hamas, den folkvalda regeringen i Gaza.

Det är otroligt svårt, ja omöjligt, att veta hur situationen är i Gaza men jag föreställer mig att om inget görs kommer jordens största fängelse att snart omvandlats till jordens största bårhus. Journalister släpps inte in. Israel vill ogärna visa upp den demokratiska sida av sig själv som palestinierna är vana vid att se och uppleva. Via Anna Wester, som har fått förstahandsuppgifter inifråna, läser jag att läget är ytterst allvarligt. Den israeliska våldsapparaten är skoningslös.

Tyckare och medier tycker uppenbarligen om att försvara världens fjärde största militärmakt när den attackerar ett folk som i bästa fall är beväpnat med hemmagjorda raketer. Dessa raketer är det enda som åsyftas för att motivera Israels kollektiva bestraffning av 1,6 miljoner palestinier i Gaza.

SvDs ledarsida skriver,
Lika höga dödstal på den israeliska sidan syns sällan, vilket ofta anförs som ”bevis” för Israels kalla blod. Så enkelt är det nu inte. Hamas placerar regelmässigt sina strategiska mål ibland civilbefolkningen och missar aldrig en chans att påtala antalet döda för världen.

Fredrick Federley skriver,
Israel har rätt till självförsvar. Varje stat måste agera mot dem vars mål är att utplåna, förnedra och förgöra. De många döda är inte bara israelernas fel. Hamas vill maximera de civila offren för att vinna opinionen. Och svenska medier spelar dem rätt i händerna.

Det som ockupationens apologeter ytterst kräver av palestinierna är att de ska lägga ner sitt motstånd mot ockupationsmakten och låta sig förslavas.

Har inte palestinierna rätt till självförsvar? Har inte de rätt att göra motstånd mot den makt som kollektiv bestraffar dem genom att svälta ut dem och hindra leveranser av förnödenheter?
Har inte palestinierna rätt att använda sig av de till buds stående medlen för att försvara sig mot världens fjärde största militärmakt? Självklart har dem det! Allt annat vore omänskligt! Och vi måste ge dem vårt stöd, allt annat vore lika omänskligt!

Reaktionerna från väst har varit blandade. Medan människor på gatan känner solidaritet med invånarna i Gaza och på flertal platser anordnat stödmanifestationer, är det alltför många ledare som fortsatt i tystnadens spår. Carl Bildt gör som vanligt en medietaktisk manöver för att inte ta ställning - ansvaret för Sveriges utrikespolitik lägger han på EU. Fegt!

Den svenska regeringen måste agera. För det första måste Israels ambassadör, Benjamin Dagan, utvisas med kravet att Israel genast avbryter de militära attackerna och den kollektiva bestraffningen av Gaza. För det andra måste den svenska regeringen ta initiativ till att bjuda in Hamas för samtal om återuppbyggande av Gaza.

Gå med i "Utvisa Israels ambassadör ur Sverige!" på Facebook!
Läs också pressmeddelandet från Vänsterpartiet.

Andra som bloggat: Esbati, Löfqvist, Svensson, Jinge, Det Progressiva USA, Lindborg, Hans Linde
I medierna: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan, Newsmill

Protestera mot Israels massaker i Gaza

Medan de flesta firar julen med nära och kära, har Israel inlett en militär offensiv mot befolkningen i det utsvultna Gaza. Brödet är slut och detsamma gäller vatten, bränsle och andra förnödenheter. Istället för humanitär hjälp mottar civilbefolkning israeliska bomber sanktionerade av omvärldens dova tystnad. Antalet döda och skadade stiger hela tiden.

Israel passade helt enkelt på när den sex månader långa vapenvilan tagit slut. Det är viktigt att nämna att Hamas ställt sig bakom en ny vapenvila för att få stopp på mördandet. Svaret från den israeliska sidan har varit fler bomber.

Den svenska regeringen är som vanligt en passiv åskådare, med undantag för ett kort inlägg på bloggen tillhörande Carl Bildt. Regeringen borde genast rikta skarp kritik mot Israels pågående våld i Gaza och ställa krav på den blivande premiärministern Tzipi Livni. Attackerna måste upphöra och humanitära sändningar måste släppas in!

Med anledning av Israels massaker på över 200 palestinier (dödssiffran stiger ständigt) anordnas manifestationer i Stockholm och Uppsala (Håll utkik efter uppdateringar om fler manifestationer). Slut upp!

Stockholm
Manifestation mot Israels massaker i Gaza!
Kl 11.00 söndag 28/12 på Sergels Torg
Arrangörer: Palestinska Föreningen, Palestinagrupperna i Stockholm, m. fl.

Uppsala
Demonstration mot Israels bombning av Gaza
Måndag 29 december kl 16.00, Slottsbacken. Demonstrationen går till Stora Torget.
Arrangör: Palestinska folkets förening

Runt om i landet anordnas alltså protester och manifestationer. HD rapporterar från Helsingborg.

Uppdatering:

Göteborg
En protest mot Israels bombningar i Gaza
Måndagen den 29 december, kl 16. Brunnsparken
Arrangör: Palestinagrupperna Göteborg

Malmö
Manifestation för Gaza
Måndagen den 29 december, kl15. Möllevångstorget

Helsingborg
En protest mot Israels bombningar i Gaza
Måndagen den 29 december, kl 17.30. Gusav Adolfs Torg

Andra som bloggat: Esbati, Svensson, Ulf Bjereld, Det Progressiva USA, Rawia Morra, Jinge
I medierna: DN1, SvD, HD, Sydsvenskan, Expressen, SVT

P1: En barndomsjul

Jag ska prata om julen, kommersialismen och barnen i P1:En barndomsjul. Börjar kl 08.05. Andra gäster är Matilda van Yurick Heed , 14 år, Deon Jari, 12 år och Sanna Blomdahl, 17 år samt barnombudsmannen Fredrik Malmberg, Frida Dryselius, präst i Svenska kyrkan och Fredrick Federley.

Äpplet föll långt ifrån trädet!

Går igenom min Google Reader efter något läsvärt så här på juldagen. Ser att Gudmundsons morfar sålde föregångaren till Ung Vänsters Röd Press, Stormklockan, i sin ungdom. Roligt. Kan faktiskt rekommendera alla att läsa Carl Modigs livshistoria. Här är ett uttdrag som handlar om just Stormklockan,

Vid ett avlöningstillfälle passade disponenten mig för ett samtal. Jag brukade nämligen sälja Stormklockan och Verdandisten. Vid ett tillfälle hade jag sålt den senare vid en föreläsning som Föreläsningsföreningen höll i Godtemplarlokalen och där satt hans svägerska och sålde biljetter. Det var hon som hade skvallrat och påstått att det gällt Stormklockan som ju ansågs vara kommunistisk fast det var Socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning. Någon rent kommunistisk tidning fanns inte då. Jag försökte förklara att vad jag sålt där var en nykterhetstidning, fast jag förstod vad han syftade på. Han slutade så här: ”Jag begriper inte det här för ni är ju en snäll människa annars - bara ni slutar att försälja den där förbannade skittidningen. Ni ska få en tidning, Svenska Folkviljan, och dela ut gratis!” vilket jag avböjde. Det var en tidning som motarbetade fackföreningar och dylikt. Han hotade inte med avsked direkt, men jag förstod vart det lutade. På hemvägen gick jag in till en god vän som var skomakare och rådde sig själv. Han erbjöd sig att ta hand om tidningarna så jag skulle slippa att få sparken igen. Sedan hörde jag inte mera från disponenten.

Läs hela här!

Man undrar vad Gudmundson tänker på när han läser om morfar. Så som han bär sig åt som ledartyckare i SvD så borde skam vara en återkommande känsla.

Vissa är helt enkelt inte värda bättre

Nu är det snart julafton. Medan de flesta, inklusive mig själv, befinner sig i stressläge inför inköp av julmat, julgran etc så rullar verkligheten fram som om julen varit lika frånvarande som snön i backen.

Ett par föräldrar har fattat tag i pennan och skrivit en debattartikel angående Sveriges första helt privata barnsjukhus, Martina. Föräldrarna är med rätta förbannade över att försäkringsbolaget vägrar låta dem teckna försäkringar för deras barn. Det tilltänkta gräddfilen gäller tydligen bara de barn som inte blir en belastningen för den privata sjukvårdsverksamheten. Föräldrarna skriver,

En försäkringsfinansierad privat sjukvård för barn skapar en klyfta mellan friska och sjuka barn. De friska barnen ska få snabbare hjälp än de sjuka barnen. De friska barnen ska behandlas i finare lokaler än de sjuka barnen. De friska barnen ska få behandling av bättre läkare än de sjuka barnen. För har ditt barn haft oturen att födas med ett handikapp eller en kronisk sjukdom – då finns det ingen försäkring som täcker de sjukvårdsbehov ni har.

Men det är väl bra, tänker ­kanske någon, att det privata barnsjukhuset tar hand om de relativt friska barnen och lämnar plats för de sjukare barnen på de skatte­finansierade sjukhusen. Nej, vi tror inte att det är så enkelt. För det första kommer viljan att betala skatt för en offentligt ­finansierad barnsjukvård att sjunka bland dem som är friska och rika om de redan betalar för sin vård via en privat sjukvårdsförsäkring. Man vill ju inte betala dubbelt. När ­betalningsviljan sjunker, då minskar snart resurserna till de offentligt finansierade sjukhusen och därmed till de svårast sjuka barnen. För det andra har barnsjukvården i Stockholms län försämrats kraftigt under de senaste åren. Köerna till barnmedicinsk mottagning har ökat kraftigt de senaste två åren. Dessutom har trängseln och väntetiderna till barnakuten på ­Astrid Lindgrens Barnsjukhus ökat sedan beslutet att lägga ned nästan alla närakuter i länet. I Stockholm finns det nu en marknad för ett privat barnsjukhus när barnsjukvården blivit sämre. Och därmed är klyftan ett faktum.

Att det finns privata sjukhus som skapar gräddfiler för de som kan betala för sig är en skam för Sverige. Effekterna beskrivs utomordentligt bra i texten ovan. Och med den chockdoktrin som den borgerliga regeringen nu agerar efter, med frysta anslag till kommuner och landsting (läs nedskärningar), kommer allt fler offentliga verksamheter att misslyckas med sitt uppdrag. Den allt sämre tillgången till en offentligt finansierad vård, skola och äldreomsorg väcker den frågor och reaktioner hos allmänheten. "Vad går mina skattepengar till?!".

Högerregeringen har haft en konsekvent strategi i att gynna privata alternativ över offentliga. Deras uttalade mål är att öka benägenheten att uppsöka privata alternativ hos de grupper som har råd. De som inte har råd får klara sig på de utarmade offentliga inrättningarna. Vi är på väg mot en amerikanisering av försäkringssystemen i allmänhet. Och den borgerliga regeringen leder vägen.

Därmed regeringens julbudskap: "Vissa är helt enkelt inte värda bättre".

Gå med i Facebookgrupperna Stoppa överklassbarnvården! och Vi som inte får komma in på Martina.

I medierna: DN1, DN2

Fyra tips om rättsstatens förfall

De senaste veckorna har det skrivits fyra kloka texter om Salem, Rosengård och rättstatens förfall.

Åsa Linderborg: Sveket mot demokratin
Åsa Linderborg: Nynazister vann i Salem - med polisens hjälp

Ali Esbati: Otäckt stöd för nazister

Peter Larsson: Krigszon? Nåja

Andra som bloggat: Svensson
I medierna: DN, SvD, Aftonbladet,

Skulden hör inte hemma i Rosengård

En kommentar till de senaste händelserna i Rosengård:

"När Fredrik Reinfeldt höll sitt jultal häromdagen var det tydligt att han inte ville prata om den ekonomiska krisen. Han nämnde inte arbetslösheten som drabbar kommun efter kommun, inget om alla varslen som drabbar industrin och inget om regeringens nedskärningarna som slår mot skolor och sjukhus. Reinfeldt ägnade en överväldigande del av talet åt att inte prata om det verkliga problemet, nämligen regeringens egen politik. Istället hittade Reinfeldt sin syndabock i "den ökade brottsligheten". Brottslingar, i synnerhet unga, ska straffas hårdare. Reinfeldts skrämseltaktik var välplanerad. Det sammanföll med händelserna i Rosengård."

Läs mer här!

Andra bloggar: Svensson, Arvid Falk, Jinge,
I medier: SvD, DN, AB, Sydsvenskan, Expressen, Newsmill

Ta hem trupperna från Afghanistan!

Idag torsdag kommer utrikes- och försvarsutskottets förslaget om utökat truppnärvaro i Afghanistan att klubbas i riksdagen. Förslaget innebär att regeringen kan öka närvaron till 859 personer för delta i den NATO-ledda ISAF-styrkan.

Det finns invändningar. Medan Socialdemokraterna och Miljöpartiet kräver av regeringen att den ska be USA om att inte bomba civila i Afghanistan, har Vänsterpartiet ställt kravet om att Sveriges insatser genast upphör och att trupperna dras tillbaka. Det är förstås det enda rimliga. Allt annat kan likställas med kosmetika och politiskt spel i utskottet.

I kommittémotion 2008/09:U9 (v) yrkande 3 anför Vänsterpartiet att Sverige i internationella organ och som enskild stat bör agera för att den USA-ledda ockupationen av Afghanistan upphör.

Beslut tas som sagt under torsdagen.
Utanför riksdagen, arrangerar Afghanistansolidaritet en manifestation med parollen "Svenska soldater har inte i Afghanistan att göra". Mynttorget kl 18.

Läs också ett tidigare uttalande från vår förbundsstyrelse.

Uppdatering kl 13.35: Läs också Hans Lindes inlägg i ämnet!

Den efterlängtade skon

När saker och ting är åt helvete känns det lite lugnande när någon reagerar. Det många som har reagerat allt sedan USA:s rättsvidriga invasion av Irak. Det finns ett grundmurat irakiskt motstånd mot den ockupationsmakt som slagit sönder landet och runt om i världen hålls än i dag, åtta år efter invasionen, protester, manifestationer och demonstrationen. Men sällan har protesterna varit så nära in på skinnet på ockupationsmaktens högste ledare som när den irakiske journalisten, Muntazer al-Zaidi, kastade sina båda skor på den amerikanske presidenten Bush. Stödet för handlingen är enormt. al-Zaidi gjorde det som vi alla har drömt om att göra, nämligen att drämma till ockupationens frontfigur. Jag läser dagens Metro-kolumn där Nabila Abdul Fatah avslöjar nya detaljer i skoprotesten,

”Detta är en avskedskyss, din hund”, var en stor sak att säga. Men vad många tidningar inte nämnde var vad han sa efteråt, nämligen ”det här är för änkorna, de faderlösa och alla dem som dödats i Irak”, samtidigt som han slängde den andra skon.

Det är märkligt att etablerade medier har gjort ett aktivt val i att censurera al-Zaidi. Kärnan i hans protest, motiven bakom de två skorna mot Bush, "änkorna, de faderlösa och alla dem som dödats", har det aldrig rapporterats om i svenska medier (rätta mig om jag har fel).

Det tycks vara så att ockupanternas dagar är räknade. Britterna drar sig tillbaka vilket lämnar USA och ett litet antal lydstater kvar i landet. Och med Obama i Vita huset lär vi se ett relativt snabbt amerikanskt tillbakadragande. Frågan är vad ockupanterna lämnar efter sig. Den sittande irakiska regeringen är impopulär och splittrad. Ett kuppförsök har redan avslöjats och frågan man kan ställa sig är hur många andra som planeras. När USA lämnar Irak så lämnar man ett sargat land. Hundratusentals döda civila, ett sönderslaget infrastruktur, skyhög arbetslöshet och ett stort missnöje riktat mot staten. Ovanpå försvåras läget av de etniska spänningar som ockupationsmakten underblåst och överlevt på. FN-närvaro och fredsbevarande insatser för att skapa förutsättningar för civilt bistånd måste till för att bygga upp landet.

---

Via Anna Wester läser jag att FN:s specielle rapportör om MR-situationen i de ockuperade Palestina, Richard Falk, kommer med stark kritik mot Israels kollektiva bestraffning av befolkningen i Gaza.

Although many leaders have commented on the cruelty and unlawfulness of the Gaza blockade imposed by Israel, such a flurry of denunciations by normally cautious UN officials has not occurred on a global level since the heyday of South African apartheid.
[...]
And still Israel maintains its Gaza siege in its full fury, allowing only barely enough food and fuel to enter to stave off mass famine and disease. Such a policy of collective punishment, initiated by Israel to punish Gazans for political developments within the Gaza strip, constitutes a continuing flagrant and massive violation of international humanitarian law as laid down in Article 33 of the Fourth Geneva Convention.

Det kan tilläggas att Falk häktades av israeliska myndigheter i 20 timmar innan han kastades ut ur landet. Mellanösterns enda demokrati visar prov på diplomatisk hyfs. Idag rapporterar DN om nya flygräder mot Gaza. Se Richard Falk berätta!


Andra som bloggat: Esbati, Jinge
I medierna: SvD1, DN1, DN2, AB, Sydsvenskan,

Der är vår tur nu!

Krisens sår på samhällskroppen blir allt djupare. Varslen fortsätter, bilindustrin eller rättare sagt industriarbetarna slås ned. Mycket av mer av detta lär vi se innan den avdemokratiserade marknadens okontrollerbara kontrollmekanismer vänder på utvecklingen.

Nu när löntagarnas krav nonchalerats och viftats bort av både kapital och stat kommer arbetsgivarnas krav som brev på posten. Lönesänkningar. Fackförbunden i USA har redan fått känna på pressen från ägarna av den amerikanska bilindustrin. Beskedet var "acceptera sänkta löner för arbetarna så kan vi tänka oss att rädda jobben, kanske". Detta samtidigt som chefslönerna och bonuserna varit rekordhöga. Facket sa nej i hopp om statlig intervention för att både rädda jobben och lönerna. Republikanerna sa nej till de statliga pengarna och stödet uteblev. Tillbaka på ruta ett.

Fackförbundet Unionen har nyligen mottagit hot liknande hot från amerikanska biljättarna. Cheferna har fräckt nog hotat anställda med sänkta lönerna för att underifrån sätta press på facket. Det finns ju enstaka tillhörande den yttersta högern som till skillnad mot regeringen vågar vara ärliga med arbetsgivarnas intentioner i krisens i spår. En av dessa skyller den kris som drabbat bilindustrin på facket (!). Argumentationen andas marknadsfundamentalistisk galenskap och lyder att det uteblivna stödet till industrierna beror på att facken vägrar omförhandla (läs sänka) löner och förmåner (läs sjukförsäkring etc).

Det är alltså i det här läget vi befinner oss. Det är hårda tider. Medan vänstern har varit för alltför försiktig med att ropa på statligt övertagande av snart nedlagda industrier, har högern gått till attack. Inte mot krisen utan till attack mot facket och arbetarna. Tyvärr ser det ju inte ut som att vi i vänstern tänker göra det lättare för oss i den pågående dragkampen. I Sverige har riksdagens majoritet, med hjälp av socialdemokraterna som lägligt nog hängde av facket, röstat för Lissabonfördraget. Man kunde förstås ha inväntat Stråth-utredningen som tydligt säger att fackets stridsåtgärder är i princip olagliga under fördraget och att det som eftersträvas är ett A- och B-lag på den europeiska arbetsmarkanden (här, här, här, här, och här). Som bekant blev det inte så. Nu hoppas vi alla på att irländarna tar sitt ansvar och begraver fördraget.

Utan möjligheter att ta till stridsåtgärder på en arbetsmarknad som regleras av marknadens parter, är den svenska modellen i praktiken död. Facket och dess medlemmar får därmed förlita sig på arbetsgivarnas allmosor. Vi kommer att gå åt mer statlig inblandning i arbetsmarknaden. Lagstadgad minimilön kan bli verklighet och därmed blir facket irrelevant. Katastrof för oss som arbetar, bra för arbetsgivaren. Om inte vänstern idag tar sig an krisens egentliga orsak, ägandet och spekulationerna, samt inte slår vakt om Sveriges självbestämmande gentemot EU-apparaten på åtminstone områden som ekonomi och arbetsmarknad så kan det vara försent imorgon. De politiska partierna i oppositionen har chansen att visa att de tänker försvara den svenska modellen. Men om inte detta sker tydligt, borde det vara fackets tur att på allvar ta tag i frågan. Exempel från Norge har visat att stödet för facket och dess medlemmars frågor finns och att stödet är stort. Det gäller att våga ta steget! Det är vår tur nu!

Om Stråth-utredningen

Idag presenterades regeringens utredning om konsekvenserna av Lavaldomen. Ett par kommentarer:

Josefin Brink (v)

Hanna Cederin från Ung Vänsters fackliga utskott

Ett litet juleljus

Gårdagen kan kanske beskrivas som en liten strimma av ljus och förstånd i en annars kompakt reaktionär debatt. Dels hade forskare kommit fram till att det är lättare att få fotfäste i vardagen om man tillåts ha ett socialt nätverk när man kommer till ett nytt land, och dels fick Anita Dorazio utmärkelsen årets svensk "för sitt uthålliga, engagerade och målmedvetna arbete för flyktingars rättigheter". Fint!

Genomskinligt, Borg

Nu påstår sig Anders Borg ångra höjningen av a-kasseavgiften och vara förvånad över effekten: att folk lämnade a-kassan när regeringen gjorde det dyrare och mindre förmånligt att vara med. Jag tror att både förvåning och ånger är spelade. Jag menar, är inte den här killen ekonom? Det är ganska basic kunskap att förstå sambandet ökat pris - lägre efterfrågan. Fick människan godkänt i Nationalekonomi A med sådana här kunskapluckor, så är det inget mindre än en skandal. Men det är förstås klädsamt att spela bekymrad nu, när effekterna av den egna politiken blir så uppenbart brutala. När massarbetslösheten står om hörnet har regeringen nedmonterat människors trygghet och i samma svep försvagat landets ekonomi. En hög a-kassa som omfattar många är en garant för att dämpa effekterna av en lågkonjunktur. Jag förstår att Borg lägger om retoriken, det måste vara pinsamt att vara han i dessa dagar.

Paketet

Så kom det till slut, ett så kallat krispaket från regeringen. Det är väl bara att instämma i kritiken - det är i och för sig bättre än ingenting, men det räcker inte långt. Det inser till och med regeringens kompis Lars Calmfors.
Jag blir uppriktigt ledsen. Det är inte roligt längre.

Återigen: Vägen ur krisen - ekonomisk politik för full sysselsättning.

Alliansen och arbetsgivarna använder chockdoktrinen

Naomi Klein pratar finanskris i en intervju med den kanadensiska nyhetssiten rabble.ca. Hennes bok, Chockdoktrinen, nämns när hon berör den kanadensiska högerregeringens försök att utnyttja finanskrisen för att fortsätta genomförandet av en nyliberalt agenda som gynnar storföretag och missgynnar löntagarna och deras fackliga organisationer.

Chockdoktrinen är inte ett kanadensiskt påfund eller för den delen en nordamerikansk modell att "möta" krisen. I Sverige möttes 90-talets kris med nedskärningar, avregleringar och avdemokratisering av de ekonomiska styrmedlen. Resultatet plågar oss ännu. Den kunskapsfattiga, lärarglesa skolan och vårdköerna i den ständigt krypande offentliga vården lever vi med än idag.

Samtidigt som Sverige är rikare än nånsin drabbar krisen de som inte bär ansvaret för dess uppkomst. Dagens Arbete skriver om ytterligare 150 som varslas i Sandviken. Läs för övrigt intervjun med Ida Gabrielsson som befinner sig i Sandviken idag. Uppsägningar drabbar nu också kommuner som tvingas till nedskärningar och personalneddragningar. Timanställda, läs unga på arbetsmarknaden, får agera krockkuddar när krisen slår till. När Reinfeldt lovade att alliansen skulle satsa mer på välfärden än socialdemokraterna så lovade han i verkligheten en chockdoktrin. Alliansens har fryst pengarna till kommuner och landsting. Strategin är att tvinga ner den offentliga sektorn på knä, försämra kvaliten och därmed minska allmänhetens förtroende för ett gemensamt finansierat väldfärdssystem.

I USA har bilarbetarfacket blivit tvunget att ge upp de anställdas sjukvårdsfonder och stöd till arbetslösa för att rädda jobben på Ford, GM och andra krisdrabbade företag. Näringslivet skruvar åt från en sida medan högerregeringen trycker på från den andra. Svenskt Näringsliv har gått ut hårt mot fackets rätt att vidta stridsåtgärder. I det huvudavtal som diskuteras har LO stora invändningar mot vad arbetsgivarföreningen kräver. Svenskt Näringsliv vill förbjuda varslade strejker, införa någon diffus proportionalitetsprincip och kräver att sympatiåtgärder slopas. Facket ska helt enkelt bli tandlöst. Utöver dessa inskränkningar i fackets befogenheter vill arbetsgivarna skrota LAS. Som LO-tidningen skriver, Förslaget innebär en dramatisk förändring av maktbalansen på varje arbetsplats till arbetsgivarens förmån.

Finanskrisen är inte en kris som drabbar aktieägarna i svenska företag som Volvo och Saab utan en kris som drabbar dem anställda. LO-kollektivet är redan tillbakapressat av alliansens försämringar i a-kassan och anställningstryggheten. Nu när näringslivet kräver statlig engagemang bör vi bara beredda på att det kommer komma krav på att vi ska ge upp våra rättigheter på jobbet, kanske till och med vara beredda att gå ner i lön för att ha ett jobb att gå tillbaka till om en månad eller två. För att möta krisen räcker det inte med fackets styrka utan politikens nuvarande innehåll måste kastas ut och ersättas med garantier för välfärd, höjd a-kassa, starkare anställningsskydd och full sysselsättning.

Läs också Barbro Engman som skriver om hur miljonprogrammets förnyelse räddar oss ur krisen och Hans Linde som skriver om krisen och Volvo.

I andra medier: SvD

Nazisterna måste stoppas!

Nazisternas våldsamma härjningar har återigen fått en tragisk utgång. En familj har attackerats i sitt hem. Föräldrarna och en litet barn blev nazisterna måltavla men lyckades komma undan mordbranden. Kulturhuset Cyklopen brändes ned i helgen. Ung Vänster och SSU har tidigare attackerats. Alla dåden är uttryck för ett politiskt våld som tillåts drabba människor av kött och blod som organiserar sig mot högerextremismen.

Vi har vid flera tillfällen tagit upp det nazistiska våldet på den här bloggen. Det som har utmärkt reaktionerna är en den totala tystnaden från högern. De som medvetet misskrediterar vänstern genom etiketter som rånarluvor och stenar, står tysta vid sidan om och betraktar nedmonteringen av mötes- och organisationsfriheten. Detta, tystnaden inför nazisterna, är lika obehagligt och allvarligt som det nazistiska dåd som drabbar oskyldiga människor. I grund och botten är det en brottslig handling!

Andra som bloggat: Esbati

Krisen är högerns offerritual

Besked om nya varsel kommer nu var dag. 20 000 varslade endast under november månad. Volvo Lastvagnar varslar 1 300 personer. När Volvo i Göteborg sparkar anställda kommer många att bli tvungna att söka socialbidrag. De som haft råd att vara kvar i a-kassan kommer att få klara sig på slantar som knappt täcker hälften av lönekuvertet med Volvo-loggan. Finanskrisen drabbar och det drabbar hårt. Men inte alla. Vd-lönerna fortsätter att röra sig uppåt mot höga höjder. Återigen LO-tidningen med ingressen,

En industriarbetare tjänade förra året 257.000 kronor. Han eller hon skulle behöva jobba i 34 år för att få ihop lika mycket som den genomsnittlige vd:n på ett av Sveriges 100 största företag tjänar på ett år.

I tidningen Fokus rusar Martin Ådahl till nyliberalismens försvar när han i en krönika välkomnar in julen genom att förorda, hör och häpna, Bildt-regeringens slaktpolitik på den offentliga sektorn i början av 1990-talet. Nedskärningspolitiken, avregleringarna och mera marknadsfundamentalism ska rädda Sverige undan nedskärningspolitik, avreglering och mera marknadsfundamentalism.
Som att att det går att bota huvudvärk med en slägga!

Vi har alla insett att borgerligheten kommer att hävda oskuld i den här krisen genom sin politik som kan reduceras ned till attacker mot facket, löntagarnas försäkringssystem samt total handlingsförlamning inför sitt egenskapade katastrof, nämligen utslagning och desperation på arbetsmarknaden. Högern har helt enkelt gjort finanskrisen till en egen nyliberal offerritual där det återstående av den svenska modellen, kollektivavtal och starka fack ska offras till marknadsgudarna.

När systemet har kollapsat, efter att högern avreglerat marknaden istället för att reglera den och spekulanterna ätit upp folkets pengar, är det dags att prova nåt nytt. Det är hög tid att bryta med nyliberala dogmer och dra av tvångströjan som trätts på ekonomin. Dags att stimulera och få igång hjulen. Dags att satsa på arbetsmarknadsutbildningar, höja taken och ersättningsnivån för a-kassan, och få igång byggandet av hyresrätter.

De små stegens tyranni

I dagens SvD kan man läsa en angelägen debattartikel om Sveriges närmande till NATO. Den handlar om hur vi, utan att någon offentlig debatt om det ägt rum, närapå smyganslutits till militäralliansen.

Ty Sverige har dragits allt djupare in i Nato som domineras av USA och som, i enlighet med supermaktens doktrin, hävdar rätten till första bruk av kärnvapen.

Denna fördjupning har skett tvärtemot folkopinionen. Enligt SOM-institutets ­senaste mätning 2007 var 44 procent emot och bara 19 procent för Nato-­medlemskap; och med några små variationer, så har det sett ut sedan SOM 1994 började studera frågan.

Men bakom folkets rygg har det pågått en smyganslutning till Nato. Den har nu gått så långt att Nato-anhängare med fog kan argumentera att Sverige i själva verket redan informellt är med till så där 90 procent.

Läs artikeln.

Uttalanden

Helgen ägnades åt förbundsstyrelsemöte. Läs gärna de två uttalanden vi tog:

Vägen ur krisen - ekonomisk politik för full sysselsättning

Ung Vänster kräver svenskkontrakt för moderater